Bourbon Tea Time

på tå på getryggen

Igår kom de äntligen. Mina Fivefingerskor. Jag har länge varit nyfiken på detta med barfotalöpning. Förra sommaren testade jag det en del när vi var i Sopot i Polen. Sprang många mornar barfota på stranden. Och det var jätteskönt. Och träningsvärken i vaderna efteråt var något av det värsta jag varit med om.
Så idag blev det väldig försiktig start. 4km med vanliga skor och tåskor i ryggsäcken, 3km ca med tåskor i terrängen på Getryggen och avslutningsvis 2km tillbaka till bilen. Och det kändes jättebra idag. Dels för att vi sprang i skogen, dels för att jag sprang med Anna, och dels för att jag kände mig så må mycket spänstigar och smidigara. Antagligen bara en känsla men den är värt mycket. Det ska vara kul.
Vi tog god tid på oss men jag hade inte bråttom. Hastigheten kommer alteftersom tror jag.
Under tiden passade brorsan Simone, vilket hon var mycket nöjd med.

Här sprang vi:

View löpning in a larger map

Anna uppför en backe och mina nya skor

Den stora som faktiskt kom upp

Inatt fick jag slutligen klippt ihop allt filmmaterial från när jag fångade mitt livs fisk förra månaden.
Får fortfarande adrenalinkänningar när jag återupplever det hela. Detta var fångsten jag inte trodde jag skulle få uppleva. Fångsten man jag läser om och drömmer om men som det är högst osannolikt att man faktiskt får. Men det kan hända. Och jag vill gärna uppleva det igen. Har fortfarande inte fångat någon fisk större än mig själv...

plats 133 av 169, men nöjd ändå

Igår var det Salomon Trail Tour i Skatås. Jag hade anmält mig till 21km skogsterräng för fyra veckor sedan och tänkt att jag skulle lyfta träningen från de vanliga 8km till 21 km på den tiden. Men så blev det aldrig. Jag kom som max upp i milen och det på under timmen.
Så jag var lite orolig för hur kroppen skulle reagera på att belastas under så här lång tid. Jag satsade på att ta mig runt på under tre timmar. Men även de är ju att utsätta kroppen för belastning under längre tid om en lägre belastning än när jag springer milen.
Men resultatet blev 156 minuter och jag kände mig fräsch ända fram till 20km och sedan var det bara en kilometer kvar. Men Jag tog det mycket lugnt, jag stannade och drack ett glas vatten och ett glas sportdryck i lugn och ro på varje station och i de brantare backarna gick jag raskt istället för att springa. Resultatet blev att jag hade en riktigt trevlig springtur på en jättefin bana:

Visa Salomon Trail Tour 2013 på en större karta

När jag kom i mål var jag inte helt slut även om jag kände mig lite matt och framför allt väldigt hungrig. Det var väldigt trevligt att de bjöd på matig soppa efter loppet. Det passade mig bra denna gång och jag slapp helt den löparmage jag ibland får när jag sprungit.

Så nu känner jag mig taggad för att anmäla mig till Lidingöloppet och att fortsätta träna på längre terrängsträckor. Och min dröm om att springa längre sträckor i fjällen känns inte helt orealistisk men då måste jag verkligen tat tag i träningen...