Och Satan vad jag var nervös. Någonstans i mitt inre började jag förstå att det var det här som alla de senaste dagarna/veckorna/månaderna/året varit på väg mot. Men huvudsakligen så var det en väldigt stark scenskräck som dominerade. Och så var det ända fram till prästens predikan, en predikan han gjorde väldigt bra.
Men när jag väl satt ringen på Annas finger, så var jag bara lycklig. Och så fortsatte det, som Anna uttryckte känslan så bra, jag var hög från det tillfället och framåt.
Allt var bra, gäster var glada, maten var god, vinet gott, fantastiska tal och jätteroliga lekar, och festen bara fortsatte i samma anda tyckte jag.
Jag kan faktiskt inte komma på någon dag i mitt liv som varit roligare, och jag har haft många roliga dagar. Det låter lite klyschigt men den känslan har jag.
Allting var som det skulle vara, en dag att minnas. Och som Prästen, Håkan, sa: något att komma ihåg de dagar då allt inte känns lika bra.
Skulle kunna babbla på länge om detta men det räcker nog här.
Jag är djupt tacksam till alla som deltog och även de som deltog i tanken. Extra tacksam till Toastmadame Ewa och master Anders som gjorde ett hästjobb med att planera och hålla ihop allt. Men detta är inget tacktal bara mina sammanfattade tankar. Det kommer bilder och filmsnuttar framöver...
Dags att se vad jag ska laga för mat till min fru...
Och förresten, jag ska försöka se till att hålla bloggen uppdaterad nu under dagarna när jag och Anna ger oss ut smekmånad del1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar