Jag tror nog att alla håller med om det är omoraliskt att importera Uran från Afrika, Australien och Kanada när vi har stora fyndigheter själva. Framför allt då dessa områden har mycket sämre miljölagstiftning än Sverige. (sägs det i Sverige).
Nuvarande lösning är väl att alla tycker det är hemskt och fel men om ingen börjar initiera ett underlag för hållbar uranbrytning så händer det inget. Och då fortsätter vi att importera...
Misstänker en förändring där snart, kommer bli intressanta diskussioner mellan miljörörelse, statliga verk och privata aktörer.
Nu är det nog dags för lite simpsons, undrar vad Mr Burns hittar på. Hans ståndpunkt kan man i alla fall.
jag tror att många inte vet att vi faktiskt importerar uran. De kanske tänker att våra kraftverk drivs av sig själva. Jag vet inte. Sen så blir det "nån annans problem" då är det ju ingen fara. Vad man gör i konstiga länder i afrika påverkar ju inte svergie. Dubbelmoralen högborg.
SvaraRadera//anna
Exakt - dubbelmoral är vi ju bra på. Mindre bra på att dra konsekvenser av vad vi predikar. Nu kan jag ju inte nåt om uranbrytning, men varför många tycker det är ok att hellre importera och använda produkter som producerats under skrämmande förhållanden än att producera dem själva under kontrollerade förhållande, men inte är beredda att hjälpa till att ändra dessa förhållande mer än med ord är om inte en gåta så intressant...
SvaraRadera/Elisabeth
mja, varken Australien eller Kanada har väl särskilt låga miljökrav i så fall är väl dessutom transporten av uranet över hela jordklotet ett större miljöproblem. Dessutom importerar väl Europa Uran från Ryssland i högre än Australien, Kanada och Afrika.
SvaraRaderaDet är sant, och hur Rysslands miljölagstiftning ser ut har jag väl mer fördomar än kunskap om.
SvaraRaderaDet som visades på TV för ett tag sedan om uranbrytningen runt Olympic Dam i Australien framställde visserligen inte Australien i så där jättebra dager. Jag vill däremot minnas att Kanada har en del intressanta tekniker de jobbar på, typ in-situ brytning, ungefär som man gör när man utvinner salt genom att pumpa ner vatten som man sedan tar upp mättat med salt. Men jag ska nog läsa på bättre innan jag säger för mycket.
Jag tycker det ärligaste skulle vara att Sverige börjar fundera på bästa sättet att ta tillvara på sina egna tillgångar där.
Förvisso kanske det ärligaste men kanske inte det vettigaste? Uranbrytning i alla dess former är ju vanskligt farlig, hur en uranbrytning skulle se ut i Sverige där vi dessutom förhandlat bort de statliga risktilläggen för utsatta yrkesgrupper eftersom "arbetsgivaren skall verka för en säker arbetsmiljö" vågar jag inte ens tänka på. Säker uranbrytning tror jag är något vi nog kan önska oss men som aldrig kommer finnas, ungefär som världsfred.
SvaraRaderaJag är lite nyfiken på hur du, mer konkret, menar att vi kunde göra en säkrare och bättre brytning i Sverige än i Kanada och Australien eller Ryssland. Särskilt när du själv tar upp Kanada som ett exempel på innovativ och bra brytningsteknik?
Ang ärlighet, på vilket sätt är det mer ärligt att bryta istället för att importera? Du gör ett antagande om att brytningen skulle vara bättre i Sverige jämfört med Kanada, Australien och Ryssland men det är ju också precis vad det är, ett antagande.
Sedan finns en oerhört stor skillnad mellan Sverige och de tre länder vi har nämnt här. Mängden land som inte bebos ö h t. Avfallet som skapas vid uranbrytning och förfining måste vi nämligen göra av någonstans. Långt från människor och djur. Var föreslår du att vi börjar gräva?
Jag vet faktiskt inte hurvida Sverige skulle bryta Uran på ett bättre sätt än någon annan, det är nog en förhoppning. Och det är sant att det inte är en vacker verksamhet.
SvaraRaderaMen ändå, vad jag menar med ärlighet är ju att om kärnkraft ska vara en av de största energikällorna och om Sverige sitter på så stora fyndigheter som det verkar, så tycker jag att det bör finnas en plan eller aktivt deltagande i utveckling av säkrare brytningsmetoder (vilket det kanske gör, jag är inte helt insatt) men åtminstone en bättre ursäkt än att det är ett elände som passar bättre på någon annans bakgård. Det är kanske inte så det är tänkt, men det är så det verkar.
Det fokuseras mycket på kärnkraften och avfallet men inte så mycket på var det kommer ifrån. Sedan så är det ju inte precis en drömbild att se en stor radioaktiv gruvdamm mitt på västgötaslätten eller uppe i fjällvärlden. Men det tycker nog inte lokalbefolkningen där uran bryts nu heller.
Det är som sagt jobbig moral (-fråga)
Jo jag förstår din tanke, men precis som du självsäger så finns det ju flera sidor av saken. Varken du eller jag är ju till 100% insatta som vi redan konstaterat.
SvaraRaderaMin högst personliga åsikt är att vi har större resurser i form av vind och vatten och jag hoppas innerligt att vi utnyttjar dem istället för att starta upp en uranbrytning som förhoppningsvis inte behövs särskilt länge till.
På tal om oärlighet, den största oärligheten i det svenska energikonsumerandet idag är ju annars att vi inte ens utnyttjar kärnkraften till fulo utan importerar 30 - 50% av vår energi i form av kolkraft från Polen...