små äventyr

Vad som klassas som äventyr är väl en högst subjektiv bedömning. Jag tror att det skall innehålla ett visst mått av spänning, en del upptäckande och att den resterande känslan efteråt skall vara mestadels positiv. Jag tror att en grillfest hos en kollega i ett hus på landet kan vara ett äventyr, särskillt när det finns en fin och spännande trädgård. Att plaska och leka i en fontän i stan kan nog också klassas som ett äventyr. Särskillt i huvet på en 3-åring. Och som förälder har man ju privilegiet att få dela äventyret.

hus på landet

fin trädgård

fontänlek

krypa i vattenfall med Ronja

Svartedalens fiske, vackert men skräpigt

Natten innan midsommar så stack jag och Stoffe till Svartedalen nordost om Kungälv för att fiska och hänga lite. Vi hade tänkt sova i något av de vindskydd som finns utritade på kartan i länken ovan. Som en eftertanke slängde jag med tältet för säkerhets skull. Det finns sparsamt med info om området och det enda jag hittat sa att vissa av sjöarna hade stopp på utsättning på grund av laxparasitrisk, samt något forum som sa att det var lite skräpigt där och att fisken nappade dåligt. jag har faktiskt varit där för ett par år sedan och upplevde varken skräpighet eller dåligt fiske. Jag fick inget själv men såg en som fångade fisk och det vakade friskt. så vi gav det en chans.
Och det var väldigt trevligt. Skönt att komma ut och kul att få möjlighet att tjöta på en kompis jag träffar sällan. Men det var baksidor med.
Vi valde Timmersjön, och det utsatta vindskyddet var borta, så det fick bli tält, inget fel i det men det var inte så det var tänkt. Och det var skräpigt! Varenda ställe där det gick att komma åt vattnet var belamrat med ölburkar och flaskor, plastförpackningar och annat bös. Ska det vara så svårt att plocka upp efter sig?
Fisket då? Vi såg något enstaka vak men inte någon känning av fisk och vi fiskade fram till 01:00 som är tillåten tid och sedan från 05:00-09:00. Gick runt hela sjön och kastade och testade en del mete med när vi ville softa lite. Visserligen med powerbait men ändå.
Nåja, alltid svårt att veta om felet sitter i fisken eller fiskaren eller något annat. Men känslan är att det inte är något vidare där och att 160kr/dygn är för mycket.
Däremot kommer jag åka tillbaka för att springa på stigarna där.

Trevligt mete

natten kommer

lockande stigar

spång

trollsk skog

men tyvärr plockar inte alla gäster upp efter sig...

på tå på getryggen

Igår kom de äntligen. Mina Fivefingerskor. Jag har länge varit nyfiken på detta med barfotalöpning. Förra sommaren testade jag det en del när vi var i Sopot i Polen. Sprang många mornar barfota på stranden. Och det var jätteskönt. Och träningsvärken i vaderna efteråt var något av det värsta jag varit med om.
Så idag blev det väldig försiktig start. 4km med vanliga skor och tåskor i ryggsäcken, 3km ca med tåskor i terrängen på Getryggen och avslutningsvis 2km tillbaka till bilen. Och det kändes jättebra idag. Dels för att vi sprang i skogen, dels för att jag sprang med Anna, och dels för att jag kände mig så må mycket spänstigar och smidigara. Antagligen bara en känsla men den är värt mycket. Det ska vara kul.
Vi tog god tid på oss men jag hade inte bråttom. Hastigheten kommer alteftersom tror jag.
Under tiden passade brorsan Simone, vilket hon var mycket nöjd med.

Här sprang vi:


View löpning in a larger map

Anna uppför en backe och mina nya skor

Den stora som faktiskt kom upp

Inatt fick jag slutligen klippt ihop allt filmmaterial från när jag fångade mitt livs fisk förra månaden.
Får fortfarande adrenalinkänningar när jag återupplever det hela. Detta var fångsten jag inte trodde jag skulle få uppleva. Fångsten man jag läser om och drömmer om men som det är högst osannolikt att man faktiskt får. Men det kan hända. Och jag vill gärna uppleva det igen. Har fortfarande inte fångat någon fisk större än mig själv...

plats 133 av 169, men nöjd ändå

Igår var det Salomon Trail Tour i Skatås. Jag hade anmält mig till 21km skogsterräng för fyra veckor sedan och tänkt att jag skulle lyfta träningen från de vanliga 8km till 21 km på den tiden. Men så blev det aldrig. Jag kom som max upp i milen och det på under timmen.
Så jag var lite orolig för hur kroppen skulle reagera på att belastas under så här lång tid. Jag satsade på att ta mig runt på under tre timmar. Men även de är ju att utsätta kroppen för belastning under längre tid om en lägre belastning än när jag springer milen.
Men resultatet blev 156 minuter och jag kände mig fräsch ända fram till 20km och sedan var det bara en kilometer kvar. Men Jag tog det mycket lugnt, jag stannade och drack ett glas vatten och ett glas sportdryck i lugn och ro på varje station och i de brantare backarna gick jag raskt istället för att springa. Resultatet blev att jag hade en riktigt trevlig springtur på en jättefin bana:


Visa Salomon Trail Tour 2013 på en större karta

När jag kom i mål var jag inte helt slut även om jag kände mig lite matt och framför allt väldigt hungrig. Det var väldigt trevligt att de bjöd på matig soppa efter loppet. Det passade mig bra denna gång och jag slapp helt den löparmage jag ibland får när jag sprungit.

Så nu känner jag mig taggad för att anmäla mig till Lidingöloppet och att fortsätta träna på längre terrängsträckor. Och min dröm om att springa längre sträckor i fjällen känns inte helt orealistisk men då måste jag verkligen tat tag i träningen...