Blöta tider

Det fina vädret har inspirerat till både frivilliga och ofrivilliga dopp.

I fredags stack jag tidigt ifrån jobbet och stack iväg med Anders K och Tula (på bilden) till västra Långvattnet där vi brukar fiska, men denna gång hade vi inga spön med oss, bara badkläder och några öl.

Riktigt lyckat! nästan folktomt och vattnet hade idealtemperatur. Klipporna där är utmärkta att dyka ifrån och vattnet är djupt. Vi njöt av sol, bad och öl. Tula njöt av bad och att simma efter en Tennisboll.

På lördagen skulle vi träffa Maria och David, Maria är en av Annas allra äldsta vänner och de bor på andra sidan landet, så det är kul att passa på att träffas när de är här.

Tanken var väl en kopp kaffe på en uteservering och lite snack. Men nere vid operan får Anna en idé när hon ser kajakuthyrningen där och för att göra en lång historia kort så bestämde vi oss för att hyra varsin kajak och paddla en tur igenom vallgraven. Låter mycket kul!

Jag och Anna paddlade en helg för någon sommar sedan och det var helt fantastiskt.

Vad jag inte hade då men nu, och som jag märkte lite för sent, var problem med ballansen. Kajaken kändes jätteranglig. Men jag tänkte att "det släpper väl efter ett tag" så jag paddlar på efter de andra ut i Göta Älv.

Det blev inte bättre med ballansen och vad jag dessutom märker är att det är jättsvårt att manövrera. Även de andra nämner att manövrerandet är lite trögt så jag antar att det är så det är. David och Maria har paddlat en del förut och Anna har lika mycket erfarenhet som jag.

Plötligt blir balansen, manövrerandet, vågorna och alla små båtar ut i farleden för mycket och jag kan inte hindra att slå runt.

Kapsejsa.

Det har jag inte gjort förut och finns inte heller med i mina paddelbegrepp men jag lyckas trasla mig ur kajaken utan kallsupar och får även fatt i min keps som är på väg ifrån mig under vattnet.

Anna kommer och hjälper mig med paddeln och kepsen medan Maria, som vet lite mer än oss om vad som skall göras nu, kommer och visar hur man tömmer kajaken på vatten.

Men sedan skall man ju upp i den också...

efter mycket trasslande så föreslår en man på kajen att vi kan kila in den mellan en påle och kajen så att jag kan klättra i.

Det funkar.

Lite frustrerad och skamsen så fortsätter vi iallafall. Jag tvivlar desto mer på min förmåga nu dock.

Det är fint att paddla igenom vallgraven. Man ser Göteborg på ett nytt sätt. Och det är ett skönt sätt att ta sig fram på, tyst glidandes på vattenytan.

Tyvär tappade Anna min keps i kallabaliken tidigare men det kan jag leva med, lite synd men bara en keps. Mitt linne hade jag tidigare i fickan men nu när det är genomblött lägger jag det på botten av kajaken.

Efter att ha glidit halvvägs genom vallgraven så vänder vi tillbaka mot utloppet till älven vid casinot. Vi kommer överens om detta då det är dumt att chansa på mina begränsade kompetens.

Ute på älven igen känns det först ganska bra, det är motströms men det funkar. Det är ingen lång sträcka tillbaka. Men ett stort mullrande förvarnar oss om att en armada av räserbåtar ,som är i Göteborg och tävlar, är på väg upp för älven.

Vi stannar och väntar in dem så att de får åka förbi innan vi fortsätter vår färd. Men det vågkaos som uppstått blir för mycket och på sämsta tänkbara ställe, mitt utanför krigsfartyget, så kastar kajaken ut mig i vattnet igen, denna gång utan pålar och kajkant till hjälp. Här känner jag också hur strömmen försöker suga ut mig i farleden och jag sprattlar febrilt med fötterna för att hålla in mot kanten och eventuellt försöka komma in till kajkanten så får jag väl bära kajaken sedan.

Men allt är förbannat tungt och mjölksyra pumpar ut i musklerna. Jag känner mig inte så stressad men om jag bara glider så kommer jag hamna hos båtarna och det vill jag inte.

jobbigt...

Men så dyker kustbevakningen upp! Kortfattat:

De tar mig in till kajen eftersom det är fler båtar på väg, under tiden försöker Anna, Maria och David att ta min kajak på släp men det går inte så bra.

Kustbevakningen kommer och tar min kajak på släp och kör den till operan där jag lugnt kan paddla in de sista 50 metrarna.

De råkar dock tappa paddeln men det får några fritidsåkare syn på och de räddar paddeln åt mig. Allt väl igen... även om jag är helt slut i kroppen... och huvet.

Denna kapsejsnningen tappade jag linnet. Panikartat kommer jag på att jag har plånboken i fickan och känner efter, den är kvar, puh!

Det var ju tur att jag la iPhonen i vattentät påse åtminstone.

Men det som jag verkligen är glad över är alla de hjälpsamma människor som ställt upp och räddat mig på olika sätt inom dessa två timmar. Och hur trevliga alla var. De otrevliga höll tyst, nästan alla iallafall, tänker inte hänga upp mig på dem.

Så trött och utan linne eller keps går vi hem, Jag inser att min klocka inte gillade vatten (se första bilden), men väl hemma häller jag upp en stadig Jim Beam, tar en dusch, vi går och äter grekiskt och sedan blir det en mycket kul Madonna konsert. Även om jag är lite trött och blir snabbt full, även på de folköl som säljs inne på Ullevi. Jag tar det som en bonus...

Summa sumarum: En ganska häftig dag att minnas. Hade ingen kamera med dock och det var ju bra för den är inte vattentät...

Idag då?

Städat... ont i kroppen... trött... ätit Fish and chips på johannebar.

Nu så blir det tv-serien "being Human" och sedan godnatt.