Skillnaden mellan dokumentär och konst

Har som vanligt tagit lite bilder och när jag la in dem tänkte jag på gränsen mellan de foton jag tar för att dokumentera och de jag tar enbart som ett estetiskt uttryck. Oftast flyter den gränsen ihop, självklart vill jag ju att mina dokumenterande bilder ska vara bra och fina i allt vad heter symetri, komposition, färg etc, etc, men det viktigaste i de lägena är ändå att fånga tillfället. Medan de jag tar som konstnärligt foto är tvärt och om nästan. Men självklart är tillfället avgörande, utan det blir det ju ingen bild. Nedan följer lite exempel, lite in absurdum men det visar ju vad jag menar. Därmed inte sagt att jag har någon poäng eller vill komma fram till något.

Ylva, Ronja och Kristoffer var över på middag. Min önskan hade ju varit att få antingen Ronja i fokus och föräldrar ur fokus eller tvärtom. Tillfället blev dock: Ronja och Kristoffer ur fokus och leende Ylva i fokus. 

Anna håller Ronja, Inte så mycket att säga, jag tog den som en dokumenterande bild men känner att det mesta blev rätt. Alltid svårt att veta vilka kroppsdelar man ska kapa och var någonstans men med fast optik och fast position så begränsar det valmöjligheterna.

Över till "konsten" då, medvetet överexponerad för att bränna ut så mycket bakgrund som möjligt och få Sim och sköldpaddan att framstå som det enda verkliga i ett diffust landskap. Och en del snabb bearbetning som synes. Men också för att dokumentera Sims lek.

Rent dokumentfoto, Sims glädje över att gunga på älgen skall med på bild. Pang med inbyggd blixt och massa avklippta prylar runt om. Men glädjen finns där.

Och så den totala mixen, ett fint tillfälle med ljuset och Simone (cowboy) mot mörk dörr (solnedgången). Lite synd med avklippta fötter dock.

Och avslutningsvis lite konstfoto, medvetet ur fokus och hård "svartvitad". Det är inget tillfälle som dokumenteras  utan en känsla (som givetvis inte skulle kunna förmedlas utan tillfället). Denna typ av "dåliga" foton är jag mycket förtjust i.