Idag var det andra dagen och vi hängde på förskolan mellan nio och halv två. Allt gick mycket bra, Sim lekte . sjöng, åt jättebra och somnade relativt snällt. Vi var ju trots allt fem barn och fem pappor (inga mammor uppenbarligen) och en pedagog (det korrekta namnet för dagisfröken nu för tiden, jag accepterar). Barnet som protesterade mest var det som somnade först. Simone å andra sidan protesterade knappt alls men när jag skulle smyga därifrån visade det sig att hon var vaken, fem minuter senare sov hon och var inte den första att vakna (hon var den andra). Men 40 minuters sömn kvart i tolv när vi gått upp klockan åtta och brukar sova vid halv två normalt sett. Mycket bra, somnade väldigt snabbt klockan åtta ikväll dessutom. Vilket innebar att jag och Anna hann titta på två Bones-avsnitt. Imorgon är det dags för samma sak igen, hoppas det funkar lika bra då.
Något helt annat. När jag tog ut dvdn efter det andra avsnittet hördes det ett långt utdraget gnäll och Anna tittade undrande på mig:
-Var det Simone?
- nej, svarade jag, det var min mage.
Anna skrattar men säger sedan:
- Felet är dina matvanor.
-Det är inget fel på mina matvanor.
-Var är chokladen?
-Du sa att jag skulle äta upp allt.
- Jag sa att du kunde ta allt.
Vi kanske inte alltid förstår varandra...
 |
| Förskolans anpassade barndator |
 |
| Sim kom på att man kan krypa ner i spisen |
 |
| Och hemma ska det helst ätas från vanlig stol nu, här matar Sim en blå ko med vattenmelon. |
du är grym som fixar den första dagisinkolningen. Och jag är ledsen att jag inte är till så mycket hjälp. Tycker mest det är fett jobbigt. Men börjar kännas lite kul också. Mest för att det är roligt för Simone, och antagligen lite nyttigt då hon får lära sig massa nya (förhoppningsvis bra) saker. Jag tror vi fixar det bra framöver. Jag vet att många klagar på dagis och stressen och livspusslet. Men jag känner inte att vi behöver hamna i den fällan.
SvaraRadera