Bloggen frös visst inne ett par dagar, mest för att vi inte gått ut så mycket när det varit kallt. Inte för att jag har något emot kylan men den gör det mycket mer omständigt att klä Sim, och när det närmar sig minus 10 så är det svårt att veta hur hon har det där i vagnen. ska skaffa en termometer så att det går att veta vad temperaturen är samt kraftigare vinterkläder.
En snabb resumé av dagarna är:
I torsdags tog vi det lugnt fram till ca tre då vi gick ut med Simones farfar och shoppade lite och sedan gick hem och åt middag, mycket trevligt.
I Fredags var vi inne hela dagen och lekte, Simone blir snabbare och nyfiknare vilket är jättekul.
I lördags åkte vi till skatås och Anna sprang en halvmil med Anna 2.0 medan jag och Sim promenerade runt och fotade. På kvällen kom Kristoffer på middag och jag gjorde musselsoppa, Var grymt kul, vi satt uppe och snackade till ett på natten.
På söndagen var det en lugn hemmadag med spontanbesök av moster Ewa och tant Anna 2.0.
Sömnen har stabiliserats något, framför allt har jag och Anna fått lite system på att ta två nätter var, för Sim vaknar lite då och då även om hon inte är så jobbig alltid.
Imorgon börjar en ny kall vecka...
 |
| Nyfiken och glad |
 |
| Motionärer i kylan |
 |
| kallt |
 |
| Två Annor motionerar i kylan |
 |
| leksaksintresse |
en halvmil låter så mycket bättre en fem kilometer. Och jag var helt död efteråt. Längtar väldigt mycket efter att få min kropp tillbaka. Har varit stark alltid och det känns jobbigt att vara så klen. Räcker inte att bara passa i sina kläder. Känns viktigare att vara stark och orka med saker. Jag skulle ljuga om jag sa att det var skönt att springa. Jag hade nog börjat gå ifall inte anna varit med och pushat. Men det känns skönt att ha börjat. Och jag har insett att komma tillbaka i form kommer kräva en hel blod svett och tårar. Ungefär som att föda barn =)
SvaraRadera