i kylans spår

Spår i kylan

När jag vaknade rätt trött i morse lovade jag mig själv att när, om, ringandet i öronen upphör så ska jag alltid ha öronproppar på mig på konsert i framtiden. Så länge jag har ljud omkring så är det ingen fara men i tystnaden är det som om jag lyssnar på TVs testbild. Korkad Micke.

Tack vara att Simone är så lugn på dagarna lider jag inte nämnvärt av den störda småbarnsföräldersömnen men det känns lite mer när man varit ute till tolv på natten och ibland kan jag känna att jag borde använda Sims dagslurar till att göra lite nytta med sådant jag inte kan göra när hon är vaken. men oftast passar jag på att ta igen mig då också, fokus är på babyn (sa fotografen)

Simone filosferar vid bokhyllan på förmiddagen

 Efter förmiddagsluren gick vi för en fika med Niklas som är på hemmarotation från sitt jobb i gruvan i Kirkenes. Simone var mycket rolig och glad på cafét och storskrattade medan hon skojade med en tjej några bord bort. Jag vet inte vad som var så kul men det är väldigt kul att visa upp en glad bebis för sina vänner. För den som har missat det så kan jag säga att vädret var så kallat skitväder, men det har ändå sin charm tycker jag. Så länge det är under en begränsad tid. Simone satt väl skyddad för väder och vind och var bara lite bekymrad över den skymda sikt som regnskyddet innebär.

Sim muttrar lite bakom regnskyddet

 Sedan var det hem igen och jag ställde mig att laga lite middagar och lunchlådor åt mig och Anna, dels en köttfärs som jag kokade ner en flaska rött vin i under två timmar, och dels en potatisgratäng med lime och chililax. Och nu är det huxflux natt igen, shit, vad tiden går fort...